Vad är det här för blogg?
Nånstans mittemellan Allt eller Inget!
Hade en intressant diskussion med min syster i veckan om hur sociala medier ser ut och hur man väljer att publicera sitt liv på internet. Vi pratade om att man många gånger får läsa om hur fantastiskt, underbart och lätt mycket av det man läser om verkar. Att man många gånger inte får läsa om det jobbiga som faktiskt kan hända i livet. När man mister någon man älskar, när man har en urjobbig dag eller när ingenting blir som man tänkt sig.
Jag gick med de här tankarna i några dagar och grunnade på varför man skriver om vissa ämnen och utelämnar andra. Jag skriver själv ofta om positiva saker på min blogg och tipsar gärna om sånt jag gillar. Mer ovanligt är det att ni får läsa om mina dåliga dagar och tuffa perioder i livet.
Jag tror anledningen till att det ser ut så på min blogg är att jag är en tänkare och när jag råkar ut för ett hinder eller drabbas av något svårt så måste jag tänka, tänka och tänka. Jag kopplar på min autopilot på något sätt och går på den tills jag hittat en lösning, funnit en ljuspunkt eller hittat fotfästet igen. Då kan jag börja fungera igen och jobba för att få allting att fungera som vanligt. Låter det som svammel? Nån som förstår?
Det är ju också upp till var och en att bestämma hur man vill utforma sina inlägg i sociala medier. Å visst är det underbart att det finns så många olika sidor. Många gånger är det skönt att hitta sidor där man kan få tröst och stöd. Det är ju upp till var och en vad som känns bra att skriva om och läsa om.
Perioder som är tuffa blir det lätt luckor i mitt skrivande. Jag är också privat och väljer att blotta mig så lite som möjligt. Beundrar dem som vågar skriva om allt som händer i livet!
Så vilket är mest ärligt? Att skriva om allt eller skriva om höjdpunkterna???
Enligt mig är det helt klart mest ärligt att lyfta fram alla livets sidor, de dåliga och de bra. Livet består ju lika mycket av motgångar som framgångar. Jag tror man lätt kan hamna i att man tror att allt flyter på så smidigt för alla andra om man bara ser allt positivt som händer. Att man kan känna sig ensam om att ha det jobbigt ibland.
Visst skriver jag om mycket av det fina som händer i mitt liv, men de tuffa går jag också igenom. När inte allt går som man vill i föräldraskapet, när allt känns omöjligt.... Dessa dagar får det dyka upp ett svart moln på bloggen:-)
Hur tänker ni? Vad vill ni läsa om?
Hade en intressant diskussion med min syster i veckan om hur sociala medier ser ut och hur man väljer att publicera sitt liv på internet. Vi pratade om att man många gånger får läsa om hur fantastiskt, underbart och lätt mycket av det man läser om verkar. Att man många gånger inte får läsa om det jobbiga som faktiskt kan hända i livet. När man mister någon man älskar, när man har en urjobbig dag eller när ingenting blir som man tänkt sig.
Jag gick med de här tankarna i några dagar och grunnade på varför man skriver om vissa ämnen och utelämnar andra. Jag skriver själv ofta om positiva saker på min blogg och tipsar gärna om sånt jag gillar. Mer ovanligt är det att ni får läsa om mina dåliga dagar och tuffa perioder i livet.
Jag tror anledningen till att det ser ut så på min blogg är att jag är en tänkare och när jag råkar ut för ett hinder eller drabbas av något svårt så måste jag tänka, tänka och tänka. Jag kopplar på min autopilot på något sätt och går på den tills jag hittat en lösning, funnit en ljuspunkt eller hittat fotfästet igen. Då kan jag börja fungera igen och jobba för att få allting att fungera som vanligt. Låter det som svammel? Nån som förstår?
Det är ju också upp till var och en att bestämma hur man vill utforma sina inlägg i sociala medier. Å visst är det underbart att det finns så många olika sidor. Många gånger är det skönt att hitta sidor där man kan få tröst och stöd. Det är ju upp till var och en vad som känns bra att skriva om och läsa om.
Perioder som är tuffa blir det lätt luckor i mitt skrivande. Jag är också privat och väljer att blotta mig så lite som möjligt. Beundrar dem som vågar skriva om allt som händer i livet!
Så vilket är mest ärligt? Att skriva om allt eller skriva om höjdpunkterna???
Enligt mig är det helt klart mest ärligt att lyfta fram alla livets sidor, de dåliga och de bra. Livet består ju lika mycket av motgångar som framgångar. Jag tror man lätt kan hamna i att man tror att allt flyter på så smidigt för alla andra om man bara ser allt positivt som händer. Att man kan känna sig ensam om att ha det jobbigt ibland.
Visst skriver jag om mycket av det fina som händer i mitt liv, men de tuffa går jag också igenom. När inte allt går som man vill i föräldraskapet, när allt känns omöjligt.... Dessa dagar får det dyka upp ett svart moln på bloggen:-)
Hur tänker ni? Vad vill ni läsa om?
Kommentarer
Tror att lycka och framgång är lättare att dela med sig än bekymmer och misslyckanden. Man får inte frågor som man inte vill eller orkar besvara. Man håller problemen mer privata. :)