Min förlossningupplevelse med lillprinsen
Ja alla som följer och står mig nära vet att lillprinsen inte hade bråttom till världen:-)
Alltihop började med att jag hade tid för igångsättning 9 på morgonen söndagen den 17 aug. Det var bara att checka in på förlossningen och vänta på att få träffa sköterskan. Lillsessan hade vi lämnat hos mormor och morfar och hon var så förväntansfull för hon hade packat sin väska för att få sova över:-) Hon visste inget om vad som skulle hända egentligen.
Inne på förlossningen blev vi visade till ett mottagningsrum där de körde pulsmätning, ctg och en del papper skulle fyllas i. Efter ca en timme kom vi in till ett rum där vi skulle få vara medan igångsättningen pågick.
Jag sattes igång med en ballong som skulle hjälpa kroppen att öppna sig upp till 3 cm. De sa att det skulle ta ca tre timmar. När ballong var på plats och flera olika undersökningar var klara var det bara att vänta. Jag hoppade upp i sängen för att se till att få vila och Joakim kilade ner till pressbyrån på entréplan för att köpa gottit och lite tidningar. Vi hade inte packat en massa mat och underhållning i väskan just för att det är bra att ha lite att göra under tiden man väntar.
En halvtimme senare kom första värken (som ballongen utlöste) och jag var så lycklig över att det äntligen var på g och att jag hade egna värkar. När man väntat i 9 mån och gått över tiden så vill man ju bara att det ska börja:-) Mellan värkarna villa jag ha glass så under tiden vi väntade så krängde jag glass och vi hann med två turer till pressbyrån!
Det är ju så att man ska röra på sig, promenad och upprätt läge hjälper ju till!! Knappt två timmar senare (då var kl 12) ploppade ballongen ut av sig självt, tidigare är beräknat och jag var i full värkarbete, yes, både personalen och vi trodde på snabba puckar:-)
Men nä..............
När ballongen kommit ut avtog allt, värkarna försvann och allt stanna upp. Jahha tänkte vi, nu då????
Efter ca 45 min tog de hål på hinnorna och vattnet gick. Då kom värkarna tillbaka och jag var igång igen. Joakim passade på att läsa och jag ville vila mellan värkarna som var mildare, för att spara krafter.
Å va hände sen?
Jo jag somnade, värkarna avtog och några timmar senare (efter att ha sovit till och från) vakar jag, utan värkar och undrar va sjutton är detta???
Jo det var ju klart nu, jag behövde stimu med dropp för den här lille bebben hade inte bråttom alls!!
Under tiden hade de fått massor att göra och jag fick passa på att vila i väntan på en ledig förlossningssal! Jag och Joakim hade det bra ändå, vi väntade ju på det bästa som finns och vi var ju i alla fall på plats äntligen och visste att det var nära:-)
Kl 18 på kvällen fick jag en förlossningssal och de satte mätningarna på bebisens huvud och de satte droppet. Mindre än hälften av dosen med dropp än de brukar ge normal eftersom jag reagerar snabbt på den (det visste vi från innan). Men det räckte ju för tio min senare kände jag första värken igen och sen tog det fart. Då var jag öppen 4 cm. Värkarna drog igång ordentligt och jag prövade snabbt lustgas. OOhOOhOO, det var grejjer det, som en fylla där allt blir suddigt och gråson, värkarna kändes ju såklart ändå ordentligt men allt blev lite lustigare:-)
Efter ett tag insåg vi att det var helt onödigt att ha ont när jag ändå skulle ta epidural så då bad jag om en och jag fick den vid 20. Måste säga att det är bra grejjer:-) Värkarna kändes fortfarande men de var inte så farliga. Nu hann jag vila lite igen. Joakim var helt underbar!! Man kommer varandra så otroligt nära under en förlossning. Han lämnade inte min sida en sekund, han hjälpte mig genom varje värk med andningen och hämtade allt jag behövde. Min man var en klippa! Utan honom hade jag inte klarat det!!
Efter lite vila ville jag upp och gå för att inte sakta ner det hela. Sen blev värkarna mer och mer intensiva och runt 10 kollade de mig och jag var öppen 7 cm. Yes:-) Sedan gick allt fort, värkarna höll i sig längre och längre och till slut kom krystkänslan. Fy fasen här var det inte roligt längre men 3 krystvärkar senare var han ute. 22:47.
En liten gosse på 3440 g och 53 cm. Lyckan och kärleken var så stor!!!:-) Vilken fantastisk upplevelse det är att föda barn och när allt det jobbiga är över äntligen få träffa den lille som sparkat och härjat i min mage.
Jag är så himla nöjd med min förlossning den här gången. Jag kunde vara med och hade kontroll över allt som hände. Precis som jag hade hoppats:-) Man inser hur fantastisk kroppen är. Efter en timme var jag uppe och duschade och sedan bar det det av till BB. Å där inser man att man helt plötsligt att man har en liten guldklimp som är helt beroende av en och nu börjar resan tillsammans:-) Lycka!!!
Alltihop började med att jag hade tid för igångsättning 9 på morgonen söndagen den 17 aug. Det var bara att checka in på förlossningen och vänta på att få träffa sköterskan. Lillsessan hade vi lämnat hos mormor och morfar och hon var så förväntansfull för hon hade packat sin väska för att få sova över:-) Hon visste inget om vad som skulle hända egentligen.
Inne på förlossningen blev vi visade till ett mottagningsrum där de körde pulsmätning, ctg och en del papper skulle fyllas i. Efter ca en timme kom vi in till ett rum där vi skulle få vara medan igångsättningen pågick.
Jag sattes igång med en ballong som skulle hjälpa kroppen att öppna sig upp till 3 cm. De sa att det skulle ta ca tre timmar. När ballong var på plats och flera olika undersökningar var klara var det bara att vänta. Jag hoppade upp i sängen för att se till att få vila och Joakim kilade ner till pressbyrån på entréplan för att köpa gottit och lite tidningar. Vi hade inte packat en massa mat och underhållning i väskan just för att det är bra att ha lite att göra under tiden man väntar.
En halvtimme senare kom första värken (som ballongen utlöste) och jag var så lycklig över att det äntligen var på g och att jag hade egna värkar. När man väntat i 9 mån och gått över tiden så vill man ju bara att det ska börja:-) Mellan värkarna villa jag ha glass så under tiden vi väntade så krängde jag glass och vi hann med två turer till pressbyrån!
 |
| Glass mellan värk:-) |
Men nä..............
När ballongen kommit ut avtog allt, värkarna försvann och allt stanna upp. Jahha tänkte vi, nu då????
Efter ca 45 min tog de hål på hinnorna och vattnet gick. Då kom värkarna tillbaka och jag var igång igen. Joakim passade på att läsa och jag ville vila mellan värkarna som var mildare, för att spara krafter.
Å va hände sen?
Jo jag somnade, värkarna avtog och några timmar senare (efter att ha sovit till och från) vakar jag, utan värkar och undrar va sjutton är detta???
Jo det var ju klart nu, jag behövde stimu med dropp för den här lille bebben hade inte bråttom alls!!
Under tiden hade de fått massor att göra och jag fick passa på att vila i väntan på en ledig förlossningssal! Jag och Joakim hade det bra ändå, vi väntade ju på det bästa som finns och vi var ju i alla fall på plats äntligen och visste att det var nära:-)
Kl 18 på kvällen fick jag en förlossningssal och de satte mätningarna på bebisens huvud och de satte droppet. Mindre än hälften av dosen med dropp än de brukar ge normal eftersom jag reagerar snabbt på den (det visste vi från innan). Men det räckte ju för tio min senare kände jag första värken igen och sen tog det fart. Då var jag öppen 4 cm. Värkarna drog igång ordentligt och jag prövade snabbt lustgas. OOhOOhOO, det var grejjer det, som en fylla där allt blir suddigt och gråson, värkarna kändes ju såklart ändå ordentligt men allt blev lite lustigare:-)
Efter ett tag insåg vi att det var helt onödigt att ha ont när jag ändå skulle ta epidural så då bad jag om en och jag fick den vid 20. Måste säga att det är bra grejjer:-) Värkarna kändes fortfarande men de var inte så farliga. Nu hann jag vila lite igen. Joakim var helt underbar!! Man kommer varandra så otroligt nära under en förlossning. Han lämnade inte min sida en sekund, han hjälpte mig genom varje värk med andningen och hämtade allt jag behövde. Min man var en klippa! Utan honom hade jag inte klarat det!!
Efter lite vila ville jag upp och gå för att inte sakta ner det hela. Sen blev värkarna mer och mer intensiva och runt 10 kollade de mig och jag var öppen 7 cm. Yes:-) Sedan gick allt fort, värkarna höll i sig längre och längre och till slut kom krystkänslan. Fy fasen här var det inte roligt längre men 3 krystvärkar senare var han ute. 22:47.
En liten gosse på 3440 g och 53 cm. Lyckan och kärleken var så stor!!!:-) Vilken fantastisk upplevelse det är att föda barn och när allt det jobbiga är över äntligen få träffa den lille som sparkat och härjat i min mage.
Jag är så himla nöjd med min förlossning den här gången. Jag kunde vara med och hade kontroll över allt som hände. Precis som jag hade hoppats:-) Man inser hur fantastisk kroppen är. Efter en timme var jag uppe och duschade och sedan bar det det av till BB. Å där inser man att man helt plötsligt att man har en liten guldklimp som är helt beroende av en och nu börjar resan tillsammans:-) Lycka!!!
Kommentarer
Kan jag vara negativ? Jo då:-) när jag tappar fotfästet tar det negativa över. Jag behöver oftast ha en plan i allt jag gör för att må bra, har jag ingen plan måste jag snabbt hitta en. Det hjälper min man och de som står mig nära med genom att ventilera mina tankar:-) efteråt har jag en ny plan:-) Håller med dig, det är underbart med syskon och att kunna säga "mina barn":-)!!
Tänkte skriva ner lillsessans så fort jag har tid:-)
Kram:-)