Faverolle tupp

Fabian överlevde räven

Stora Faverolle tuppen lever och mår bra. Går inte att beskriva hur gott det känns.

Igår när jag tittade ut genom fönstret var han helt livlös på gräsmattan, efter en stund kom han till mig med en otrolig svag gång och ramlade ihop vid mina fötter. Jag trodde aldrig an skulle bli bra. Han såg otäckt skadad ut så som han gick, men vi kunde inte er några spår av blod. Han skrek till när vi lyfte in honom i stallet där han fick en plats att vila på. 

Under kvällen när jag tittade till honom ryckte han, precis som att det var slutet och det såg ut som han blev still och somnade in. Jag trodde det var slut.

På morgonen, med lite hopp kvar i hjärtat tittade jag till honom och han låg alldeles platt, livlös...

Jag tittade för säkerhets skull på ögonen och när han hrde mig öppnade han dem och tittade på mig. Ögonen var klara, pigga och han blinkade som vanligt, men låg kvar. Jag tjuter till och springer in till huset för att hämta mannen, Fabian lever, skrek jag och mannen fick tillsammans med mig bråttom ut:-) När vi gick in igen ställde han sig upp, men sjönk ihop igen. Vi kände på kammen som var riktigt varm och vi insåg att hans kropp kämpade. Vi bäddade in honom i en trygg liten låda med halm och flyttade ut honom till vedhuset där pannan står, gott om värme och säkert för honom.

Vi la in mat och vatten, men han var för svag för att dricka eller äta. Vi gjorde sockervatten till honom så han skulle få energi och med hjälp av en pipett gick det bra, han öppnade näbben själv till slut och drack bra. Nästa gång jag hälsade på sov han först och sedan ställde han sig upp med huvudet högt och tittade på mig länge:-) Drack bra och var med. Han kommer bli bra:-)!! 

Han var antagligen helt utmattad efter allt som hänt och har säkert blivit jagad av räven, försökt försvara sina damer och blivit chockad av allt. Tappre Fabian!