Kroppen alltså...
Senaste dagarna har jag känt en hel del ordentliga förvärkar och varje gång blir man så glad och tänker, kanske är det på riktigt. Men nä... kroppen bara luras och tränar sig inför förlossningen:-) Det är ju så att nu lääängtar jag som bara den, jag vill veta nu!!! Vem är det som har sparkat på mig så intensivt de senaste månaderna:-)!!!?
Man skulle kunna tro att bebis slår kullerbyttor för magen rör sig så jag nästan blir sjösjuk:-)
Nu är jag i vecka 38 och anses vara fullgången, vilken känsla! Trots allt har det blivit så här bra:-) Nu är nog risken för att jag ska gå över tiden istället större än något annat alternativ.
Imorgon ska jag och mannen träffa barnmorskan och där får vi veta mer, lyssna på vårt lilla busfrö i magen och höra hjärtat. Nu kollar de igen om den är fixerad eller inte, hoppas att den fortfarande ligger med huvudet nedåt och inte vänt sig i säte igen:-) Det enda vi vill veta är ju att allt är bra, resten löser sig på vägen!
Det är ju så häftigt för nu kan det ju starta när som helst och jag som aldrig känt hur det är att ha egna värkar hoppas ju på att det ska starta den naturliga vägen den här gången och inte genom igångsättning! Vi får ju se såklart, här ligger jag i alla fall med datorn i knät på soffan, en glass väntar på bordet, känner efter för fullt (inser ju själv att jag lär veta när det börjar) och bebis gör kullerbyttor:-) Lyckan är total!!:-)
Kommentarer